Föräldratycket 7 – Sandra Arnborg

Sandra Arnborg om förtroende och delat ansvar, om den betydelse som skolans folk har för våra barn och om den kraft som finns hos föräldrar, att användas även i skolan.

“No one is ever quite ready; everyone is always caught off guard. Parenthood chooses you. And you open your eyes, look at what you’ve got, say ”Oh, my gosh,” and recognize that of all the balls there ever were, this is the one you should not drop. It’s not a question of choice.”

Foto: Sandra Arnborg

Jag lånar orden av författaren Marisa de los Santos (Love walked in) och tänker: Att så är det. Det här får jag inte misslyckas med. Föräldraskapet. Möjliggörandet. Att lägga grunden och ge förutsättningar som gör skillnad för mina barns framtid.

Det är min utgångspunkt i mitt föräldraskap. Oavsett arena eller sammanhang, så är jag mina barns röst. Kompromisslöst.

Men jag är också deras klasskamraters röst. Och deras lärares röst. För jag har ett outtröttligt engagemang och en envishet och jag vågar ta plats. Och jag vågar vara obekväm. Jag ser dig. Du som varje dag möter mina barn och andras barn i en lärandemiljö. Jag vill att du ser mig också. Ta del av min kraft. Använd mig och min energi. Använd min kompetens och kunskap. För jag har gett dig ett av de största förtroenden en förälder kan ge en annan vuxen människa – förtroendet att lära, forma, utveckla och inspirera mina barn. Din betydelse är stor. Din möjlighet att påverka och göra skillnad är enorm. En tanke som kanske skrämmer, om man uttalar den högt? Eller ger den kraft? Oavsett vilket så är det ett ansvar. Du har ett ansvar. Jag har ett ansvar. Tillsammans håller vi bollarna i luften, ser dem flyga högt högt och göra konster, och vi kommer inte att tappa en enda av dem.

Sandra Arnborg, förälder till dotter 10 år och son 12 år. Jobbar som kommunikations-& marknadschef på Skolporten. (Skolporten.se)
Sandra på Twitter: @sarnborg

Annonser

Föräldratycket 4 – Helena Roth

Föräldratycket 4 – Helena Roth skriver om en framtida skola vi bara kan uppnå om vi går samman för att få det vi alla vill ha – det bästa för våra barn.

Ett upprop!
Jag har en dröm, och det är att förskola/skola/fritids är en del av ett samhälle där den unika individen uppmuntras och tillåts att utvecklas till att bli det absolut bästa den kan bli. Tänk vilken värld det skulle möjliggöra. Wow, säger jag, det ryser i mig när jag tänker på det!

Idag visar allt på att det är precis tvärt om. När barn börjar skolan sjunker drastiskt deras förmåga att tänka utanför boxen. Från första klass fram till dess våra barn tar studenten, går de från att vara genier i utanför-boxen-tänkande till att bara några få procent fortfarande har kvar sin förmåga. (Kolla gärna in detta klippet: http://youtu.be/vsOs1DDLDD0 )

Vad är det som händer, hur kan detta komma sig? Jo, i mångt och mycket så inträffar det i skolstarten och under skolgången. Skrämmande! Så här kan det inte fortgå, det får bara inte vara på detta vis.

Ärligt talat – är det verkligen så här vi vill att det ska vara? Nä, jag tänkte väl att du skulle hålla med mig om att vi måste få till en förändring. Och det är ingen liten förändring som ska till!

Pratanti (CC BY 2.0)

Jag ser framför mig hur föräldrar krokar arm med förskola/skola/fritidspersonal landet(världen!) över och säger ”Nu är det nog! Vi går inte med på detta längre! Våra barn är vår framtid och nu är det dags att ge dem en ärlig chans att bli det bästa de kan bli!”.

Jag tror benhårt på kombinationen personal i armkrok med föräldrar. Var för sig kan vi aldrig åstadkomma det paradigmskifte som behövs, men tillsammans kan vi lyckas. Varför? Jo, för personalen besitter fakta, hårda fakta!, som med all önskvärd tydlighet visar vilken situation barnen (och personalen!) lever i just nu. Och när personalen synliggör detta, så kommer lejon- och lejonninne-krafterna att väckas hos oss föräldrar – för våra barn är värda bättre än de får. För våra barn är vår framtid! Våra barn är det finaste som finns!

Jag skulle därför vilja göra ett upprop:
Förskole/Fritids/Skolpersonal – gör er verklighet hörd. Visa fakta på hur det ser ut i era verksamheter idag. Blogga, twittra, facebooka, prata i arbetsrum och inom ert kollegium. Skriv insändare, böcker, snacka med föräldrar till barn ni har i er vård. Ge oss hårda fakta! (Detta görs redan idag så klart, men jag vill ha mer! Lärar- & rektorstycket, Lärarmyteriet, Fritidspedagogik.se, #skolchatt, #skolan, #fritids och många andra twitterflöden finns och är ovärderliga. Men det krävs mer, kanske framför allt på lokal nivå så föräldrar inte kan blunda för det, för ni beskriver deras barns verklighet.)

Och föräldrar – lyssna! Fråga! Läs bloggar, twitterflöden, artiklar och böcker. Snacka med andra föräldrar, bilda en föräldraförening och en lokal skolstyrelse, gå med i Barnverket, gå på föräldramöten och skolråd och föreläsningar med angeläget innehåll, ta semester en dag och följ med ditt barn till förskola/skola/fritids. Ta alla chanser ni har att sätta er in i era barns verklighet. Visa med handling att ni tar er tid att agera när det gäller det viktigaste ni har, det som på alla sätt måste ligga högst på er prioriteringslista, nämligen era barn.

Och då, ja då kan det bara gå på ett håll, eftersom vi har den verkliga makten – det är vi som är väljarkåren, eller hur? Hur många med rösträtt i Sverige har barn, eller känner barn, som de bryr sig om och vill väl? Jag skulle tro att det är närapå 100 % av väljarkåren. Så sluta säg att det är budgeten som styr, att personalstyrkan måste reduceras pga nedskärningskrav, att elever inte får den hjälp och det stöd de behöver för att nå så långt de kan utifrån egen förmåga, osv. Jag köper det inte längre, för vissa saker måste få kosta. En av de sakerna är mina barn, och dina barn, och allas våra barn, för de är det viktigaste vi har, klart att de ska få kosta!

Jag är övertygad om att ett massivt paradigmskifte är på gång, det är nu det händer, inte bara inom skolans värld, utan inom hela vår samhällsstruktur. Det låter sig dock bara göras på ett sätt, och det är tillsammans. Är ni med mig?

/Helena Roth
– Förälder och förändringsagent, bonusfarmor och drömfabrikör, ordförande i Videdal & Riseberga föräldraförening i Malmö, ledamot i samordningsgruppen i Barnverket.

Föräldratycket 2 – Lola Bolmstedt

Stafettens andra deltagare är Lola Bolmstedt. Hon ser på förskolan från sina olika roller: förälder, tjänstekvinna på ett fackförbund för lärare samt fritidspolitiker.

Linda Hartley lindamhartley.co.uk CC BY 2.0

Innan jag gick på semester och min dotter hade sin sista dag på småbarnsavdelningen på förskolan köpte jag en lite symboliska gåva till de i personalen som tack för deras engagemang och tid de lägger för att få verksamheten att fungera och skapa en trygg kreativ miljö för barnen att vara sig själva i. Tårarna rann på mig och personalen när jag berättade att de har varit guld för min dotter och mig, jag har sett hur de slitit och de är guld värda. Och tårarna rann hos de med för de tyckte det var skönt att höra från en förälder att deras arbete inte är obemärkt. För mig är det naturligt och viktigt att engagera sig i sitt barns vardag och samverka med personalen, fast jag får medge jag kanske är lite extrem i mitt engagemang i jämförelse med andra föräldrar.

Jag är i detta sammanhang mamma till en 3½ åring, råkar vara före detta gymnasielärare, tjänstekvinna på en facklig organisation för lärare, fritidspolitiker i kommunen som ansvarar för min dotters förskola och med i föräldrarådet för förskolorna på skolområdet. Många roller som gör att jag har kanske större inblick i skolvärlden än föräldrar med erfarenhet av egen skolgång och sina barns vardag i skolvärlden.  Grunden för föräldrarådet är 4 kapitlet §12 i Skollagen ”Vårdnadshavare …. ska erbjudas möjlighet till inflytande över utbildningen.”

Förra läsåret skedde det en sak på ett av föräldrarådets möten som fick mig att reagera kraftigt. En av förskolecheferna stod på mötet och sa att det är budget som styr verksamheten. Det började i stort sett brinna i skallen och mitt hjärta blöda för barn och personal. Det är läroplanen som ska styra verksamheten, budget är medlet för att driva verksamheten. Det är tufft ekonomiskt för all kommunal verksamhet, men när det gått så långt att en attityds förändring yttrar sig från att låta läroplan styra till budget, siffror, blir jag som förälder mycket orolig för barnen och personalens del. När det är tufft på det viset med ekonomi gäller det att vara kreativ i sina lösningar, men aldrig skifta fokus från läroplan till siffror i budget i styrandet av verksamheten.

När personalen har en pressad arbetssituation blir det ofta mer konflikter i barngruppen. Ett sätt konflikt tar sig uttryck bland småbarn är bett. Stora bitmärken med tandavtryck i huden. Fallolyckor där man som förälder får släppa allt och ta med sitt barn till läkare och det ska lämnas in rapport om olyckstillbud, men när arbetssituationen är pressad för personalen så kan det hända att det tar några månader innan rapporten lämnas. Hade det varit en arbetsplats för vuxna hade det gjorts en 6:6a, det är alltså arbetsmiljölagen kapitel 6 §6a anmälan om brist i arbetsmiljö. Men det finns ingen 6:6a för barnen.

Viktigast är att min dotter hon trivs och tycker det är kul på förskolan, men jag ser även hur hennes och de andra barnens utbildningsmiljö är. Personalen gör ett guldjobb och ska ha en stor eloge, men ekonomin på skolområdet, i kommunen, gör det tufft och jag tycker det behövs mer personal för att säkra barnen och personalens utbildningsmiljö. Som förälder vill jag att min dotter ska ha det bra på storabarnavdelningen, som tjänstekvinna vill jag att förskollärarna får utrymme till sin planering och möjlighet att genomföra sitt pedagogiska uppdrag och som fritidspolitiker vill jag arbeta för att de ekonomiska ramarna finns för att bedriva en verksamhet i toppklass. Vi föräldrar behöver arbeta tillsammans med personalen för att se till att barnen och de har en bra tillvaro, det är mycket tid de tillbringar tillsammans. Så engagera er och ta reda på vilka politiker som sitter i ert kommunfullmäktige och för fram synpunkterna till dem, de är de som tar beslut om budgeten för förskolan och skolans verksamhet.

Lola Bolmstedt (@LolaBolmstedt)