Föräldratycket 4 – Helena Roth

Föräldratycket 4 – Helena Roth skriver om en framtida skola vi bara kan uppnå om vi går samman för att få det vi alla vill ha – det bästa för våra barn.

Ett upprop!
Jag har en dröm, och det är att förskola/skola/fritids är en del av ett samhälle där den unika individen uppmuntras och tillåts att utvecklas till att bli det absolut bästa den kan bli. Tänk vilken värld det skulle möjliggöra. Wow, säger jag, det ryser i mig när jag tänker på det!

Idag visar allt på att det är precis tvärt om. När barn börjar skolan sjunker drastiskt deras förmåga att tänka utanför boxen. Från första klass fram till dess våra barn tar studenten, går de från att vara genier i utanför-boxen-tänkande till att bara några få procent fortfarande har kvar sin förmåga. (Kolla gärna in detta klippet: http://youtu.be/vsOs1DDLDD0 )

Vad är det som händer, hur kan detta komma sig? Jo, i mångt och mycket så inträffar det i skolstarten och under skolgången. Skrämmande! Så här kan det inte fortgå, det får bara inte vara på detta vis.

Ärligt talat – är det verkligen så här vi vill att det ska vara? Nä, jag tänkte väl att du skulle hålla med mig om att vi måste få till en förändring. Och det är ingen liten förändring som ska till!

Pratanti (CC BY 2.0)

Jag ser framför mig hur föräldrar krokar arm med förskola/skola/fritidspersonal landet(världen!) över och säger ”Nu är det nog! Vi går inte med på detta längre! Våra barn är vår framtid och nu är det dags att ge dem en ärlig chans att bli det bästa de kan bli!”.

Jag tror benhårt på kombinationen personal i armkrok med föräldrar. Var för sig kan vi aldrig åstadkomma det paradigmskifte som behövs, men tillsammans kan vi lyckas. Varför? Jo, för personalen besitter fakta, hårda fakta!, som med all önskvärd tydlighet visar vilken situation barnen (och personalen!) lever i just nu. Och när personalen synliggör detta, så kommer lejon- och lejonninne-krafterna att väckas hos oss föräldrar – för våra barn är värda bättre än de får. För våra barn är vår framtid! Våra barn är det finaste som finns!

Jag skulle därför vilja göra ett upprop:
Förskole/Fritids/Skolpersonal – gör er verklighet hörd. Visa fakta på hur det ser ut i era verksamheter idag. Blogga, twittra, facebooka, prata i arbetsrum och inom ert kollegium. Skriv insändare, böcker, snacka med föräldrar till barn ni har i er vård. Ge oss hårda fakta! (Detta görs redan idag så klart, men jag vill ha mer! Lärar- & rektorstycket, Lärarmyteriet, Fritidspedagogik.se, #skolchatt, #skolan, #fritids och många andra twitterflöden finns och är ovärderliga. Men det krävs mer, kanske framför allt på lokal nivå så föräldrar inte kan blunda för det, för ni beskriver deras barns verklighet.)

Och föräldrar – lyssna! Fråga! Läs bloggar, twitterflöden, artiklar och böcker. Snacka med andra föräldrar, bilda en föräldraförening och en lokal skolstyrelse, gå med i Barnverket, gå på föräldramöten och skolråd och föreläsningar med angeläget innehåll, ta semester en dag och följ med ditt barn till förskola/skola/fritids. Ta alla chanser ni har att sätta er in i era barns verklighet. Visa med handling att ni tar er tid att agera när det gäller det viktigaste ni har, det som på alla sätt måste ligga högst på er prioriteringslista, nämligen era barn.

Och då, ja då kan det bara gå på ett håll, eftersom vi har den verkliga makten – det är vi som är väljarkåren, eller hur? Hur många med rösträtt i Sverige har barn, eller känner barn, som de bryr sig om och vill väl? Jag skulle tro att det är närapå 100 % av väljarkåren. Så sluta säg att det är budgeten som styr, att personalstyrkan måste reduceras pga nedskärningskrav, att elever inte får den hjälp och det stöd de behöver för att nå så långt de kan utifrån egen förmåga, osv. Jag köper det inte längre, för vissa saker måste få kosta. En av de sakerna är mina barn, och dina barn, och allas våra barn, för de är det viktigaste vi har, klart att de ska få kosta!

Jag är övertygad om att ett massivt paradigmskifte är på gång, det är nu det händer, inte bara inom skolans värld, utan inom hela vår samhällsstruktur. Det låter sig dock bara göras på ett sätt, och det är tillsammans. Är ni med mig?

/Helena Roth
– Förälder och förändringsagent, bonusfarmor och drömfabrikör, ordförande i Videdal & Riseberga föräldraförening i Malmö, ledamot i samordningsgruppen i Barnverket.

Annonser

23 thoughts on “Föräldratycket 4 – Helena Roth

  1. Ping: Föräldratycket: Ett upprop! « Videdal & Riseberga föräldraförening

  2. Underbart =) vi behöver gå samman, bli en lång kedja som tillsammans kan få till en förändring, för som det är nu funkar det inte i skolvärlden och hur ser framtiden ut då våra barn inte mäktar med längre, vars hamnar Sverige då…bara för att man inte redan nu satsade på vår framtid – barnen och såg möjligheterna – gav dom en chans!?

    • Exakt Trollkvinnan!!
      Tillsammans kan vi skapa förändring, ensam är inte stark.
      För framtidens skull är det viktigt att vi drämmer näven i bordet och driver förändring när vi ser att ngt inte är som det ska. Och tyvärr finns det mycket som kan bli bättre inom förskola/skola/fritids. Det som är bra ska lyftas, synliggöras och spridas, det som kan göras bättre SKA göras bättre!
      /Helena, samordningsgruppen http://www.barnverket.se

  3. Ping: Hur styr ni skolan mot framgång? « Videdal & Riseberga föräldraförening

  4. Delat och glad över att se ert föräldrarengagemang. Tillsammans blir vi starka, vi vill alla ha en bra skola till barnen.

    • Stort tack för att du delar vidare och för att du tar dig tid att kommentera! Uppmuntran är viktigt, att någon ser och uppmärksammar ens ansträngningar lägger mer bränsle på glöden, helt klart!
      Tillsammans är vi starka, och tillsammans skapar vi framtidens samhälle!
      Följ gärna @Barnverket på Twitter, för där diskuteras frågor som dessa frekvent!
      /Helena, samordningsgruppen http://www.facebook.com/Barnverket

  5. Tack, TACK för det här uppropet!
    Äntligen en förälder som reagerar med kraft! Tack för att inte du också lägger hela ansvaret på skolan och lärarna!

    I skolan är vi så vana att få allsköns skräp kastade mot oss, det är vårt fel, både det ena och det andra och det tredje, skolan måste ta ansvar, lärarna måste och bla, bla bla. Men stopp någongång! Vi lärare är helt vanliga människor, vi sliter som djur för att leva upp till alla krav och förväntningar från kommunen, rektor, barn, föräldrar och inte minst, oss själva (lärare generellt är en av de mest ambitiösa yrkesgrupperna jag träffat på och jag har att jämföra med).

    Vi kan inte trolla med knäna. Det är ett sorgligt faktum, men ändå ett faktum. Tro mig, vi gör vår del av det vi ska, sen hur vi lyckas i alla sammanhang, det är en annan fråga. Vi har inte förtroendet, från kommunerna och samhället i övrigt, att utöva vårt yrke på det sättet vi vet att vi kan, och vill. Man tror inte att vi som yrkespersoner kan avgöra hur vi ska använda vår tid för att ge eleverna det som de behöver för att kunna utvecklas, nå målen och må bra i skolan. I så fall skulle vi ges möjlighet till det.

    Varför är det inte fler lärare som säger ifrån? Tja, många av oss är så slutkörda under terminerna att vi helt enkelt inte orkar, det handlar om att klara dagen, veckan. När vi har semester eller kompledigt måste vi koppla bort skolan helt för att orka börja om igen, med laddade batterier. Säger vi ifrån får vi ofta höra att vi gnäller: ”Ni har ju juni, junli och augusti!” Jo, tjena. Det är seglivad myt att vi har mer semester än andra och att den pågår i hela sommaren. Lika seglivad som den att vi kan gå hem när elevernas lektioner slutar, rätta något läxförhör och sen kan vara lediga resten av dagen.

    Man blir trött. Man blir uppgiven. Och därför riktigt, riktigt glad när man hittar en sådant här upprop, som är en bekräftelse på att det finns fler än lärare som inser att allt som är fel och dåligt i skolan faktiskt inte är lärarnas fel.

    Tack!

    • Kära Uppgiven lärare!
      TACK själv, för att du ser det jag skriver och tar emot det med sådan uppenbar glädje och tacksamhet. Som förälder behöver jag få reaktioner som din, för att känna att jag har gehör, att känna att det finns de som vill kroka arm med mig.

      Själv upplever jag just nu den mesta buddliga framtidsnyfikenheten och viljan till förändring inne på Twitter, så OM du orkar (om du itne redan gör det), följ @Barnverket på Twitter, så kommer du få mer av denna varan, mer av framtidstro. För det är där den finns just nu!

      Stor skopa energi och mod till dig, som gör ditt bästa för det viktigaste vi har, dvs barnen, som kommer skapa framtidens samhälle!!

  6. Ja ,vi alla behövs och TILLSAMMANS klarar vi förändra ! För vuxenvärldens stressiga tillkortakommanden är det sista vi vill lämna över till vår framtid BARNEN. Och alla vill vi det bästa. Dock behöver flera ,vare sej det är föräldrar,lärare .rektorer eller högre inom kommunen våga SE att bekymren inte är barnens ,eller någon enskild individs….Det är ALLA vi vuxna som ska arbeta sida vid sida för en human utveckling. Ingen kan klara detta tempo som idag snurrar fortare och fortare,utan stöd. Det är inte bara elever som saknar det stödet,det är även vi vuxna…..Så tillsammans vi ska stå och gå ! TAck ❤

  7. Kan inte annat än att hålla med! Mitt fokus ligger just nu på förskolan. Det finns många forum där detta behandlas och vi behöver samlas för att skapa förändring. Banverket har mycket bra på gång i dessa frågor, men det behöver bli mer aktivitet! Jag upplever att det är svårt att skapa engagemang och styrande kommunpolitiker vill inte ta tag i frågan. Jag har startat en facebookgrupp (mindre barngrupper i förskolan), mailat förskoleministern, kommunpolitiker, BO i min kommun och även kontaktat förskolechef. Men ensam är inte stark i dessa fall…det är svårt och trögt att få till förändring. Det som är värst är att det under tiden är barn som far illa!

    • Så hur får man fram äkta HANDLING då, det du kallar aktivitet?
      Att bara snacka på FB är ju roligt och informativt, men tyvärr leder det sällan till ngn verkig förändring för våra barn i skolsystemet!
      Vad kan vi göra tillsammans?

  8. Att samlas på ETT forum och diskutera tillsammans, delge erfarenheter och förslag på åtgärder/agerande. Kunskapen om barns behov och rättigheter måste fram för att tydliggöra de brister som finns. Det måste skapas en samhällelig debatt kring förskolan, dess betydelse och vikt för våra barn! Den lilla debatt som var i samband med SVT:s granskning avtog alldeles för snabbt tyvärr. Detsamma gäller såklart alla skolväsenden, att debatten måste hållas levande. Det är just detta jag tycker är svårt att få till…

  9. Ping: #Skolvåren | HERO – the coach

  10. Ping: Våryra! | HERO – the coach

  11. Ping: Samskapande | HERO – the coach

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s